Ju mer och mer jag tänker på saken desto säkrare blir jag. Fast om jag tänker för mycket på det så går jag tillbaka till det osäkra igen. Fast varför ska jag springa runt och jaga något som jag inte ens vet om jag vill ha när jag vet vad som jag innerst inne vill. Fast det är jobbigt att vara ensam och vänta. Vänta utan att ens veta hur det kommer att bli. Jag tror att jag lever på hoppet. Tanken gör mig glad. Fast ibland så blir jag rädd att jag lurar mig själv. Att förnuftet faktiskt överlistar hjärtat och får det att skutta till.
Att leva i ovisshet suger, men det är samtidigt spännande och lämnar sinnet fritt att fanisera..
Din stackare! Du visste väll att Gustav strulade runder med fler än dig innan han stack fast innerst inne var och är han förälskad i Olivia. Du har haft ganska otur i kärlek va? Din tid kommer säkert snart.
SvaraRaderaKram